Edda Magnason, född 22 augusti 1984, är en svensk sångare, pianist och låtskrivare. Magnason är uppväxt i Skåne men har en pappa som kommer från Island vilket förklarar hennes isländskklingande för- och efternamn. 

Magnason ville redan som liten bli pianist. När hon var 16 år köpte hon en portastudio och började göra poplåtar och fyra år senare flyttade hon till Gotland för att studera komposition. Magnason tröttnade dock efter ett år och flyttade tillbaka till Malmö för att fortsätta med popmusiken.

Efter en konsert i Malmö kom Magnason i kontakt med musikern och producenten Jonas Andre vilket ledde till att hon blev kontrakterad till Rikskonserters skivbolag Caprice.

Magnason har innan sin solokarriär ofta tidigare uppträtt tillsammans med pojkvännen Emil Jensen och har även deltagit musikaliskt på dennes skivinspelningar.

Hon släppte sitt debutalbum den 20 januari 2010 på skivbolaget Caprice.
(wikipedia)

- - -

Elegant, charmerande och djupt personligt. Edda Magnason serverar lekfulla och exakt balanserade låtar, med en röst och ett briljant pianospel som tvinnats samman till en organisk enhet. Malmöartisten har en stiliserad, men genomarbetad sångstil (med en pikant, egen accent i sin engelska) som kan få en att tänka på Björks mera oskuldsfulla sida. Och när melodierna, sångklangen och uttalet tillsammans vill låter det direkt kinesiskt om Edda Magnasons kammarpop, i Ropewalking och Goodbye Song. Stråkar, kontrabas och ett andra keyboard ger musiken extra dimensioner från och till, men egentligen är Edda Magnason helt självförsörjande som musiker.  (Alexander Agrell i Sydsvenskan)

Först tänker jag Maia Hirasawa möter Björk. Sedan Tori Amos med en touch av Ane Brun. Därefter ger jag upp och konstaterar kort att skånska Edda Magnason är bland de intressantaste albumdebutanter jag har hört. Hon kastar sig utan vidare mellan jazz, klassiskt, pop och mer asiatiska tongångar. Och allt känns så självklart. Hon behärskar sitt piano väl och bildar ljudbilder som nästan mer kan beskrivas som konst än musikarrangemang. Det betyder inte att det är svårt att lyssna på. Hon har tvärtom ett utmärkt sinne för att väva melodier och hon äger en fängslande röst.  (Per Strömbro i Norra Västerbotten)

En skiva som är ett enda stort äventyr att lyssna sig igenom. Som tar tid. Som tar alla möjliga oväntade vägar. Som slungas mellan olika temperament.
Med skånska debutanten Edda Magnasons bländande pianospel i mitten av allting, där stråkar och kontrabas smyger omkring och backar upp.
Märkliga låtar. Klassiskt, jazz eller nordisk folkmusik, ingenting är främmande. Och så är det hennes röst. Så speciell. Så omfångsrik.
Det har tagit sin tid. Och jag är inte säker på att jag fattar allt än. Men spelar roll. Edda Magnason slutar inte snurra i min stereo på ett bra tag.
(Dennis Andersson i Barometern)

- - -

Edda Magnason - Edda Magnason 2010
(Stockholm Caprice)

 1. Swirl 
 2. Ropewalking  
 3. Drömde jag var hund 
 4. Ali 
 5. Playbird  
 6. Snow 
 7. The blue hour 
 8. Niece 
 9. Patience 
10. Boats 
11. Sweet and sour 
12. Emmigrants 
13. Goodbye song